Jag brukar inte ha problem med tålamodet vad det gäller barnen, men ibland kommer det ultimata testet. Och det gjorde det idag :-) Då sambon jobbar så blir det nattning i soffan för lillan, samtidigt som storebror kollar tv. I vanliga fall ligger han i "sin" soffa och jag och dottern sitter i övriga familjens soffa, men idag ville han sitta hos oss. Och såklart får han det. Men ikväll när dottern började somna och vällingen började ta slut, DÅ börjar grabben sjunga. Försöker viska försiktigt att han ska vara tyst så lillasyster kan somna. Varpå han svarar - varför då? - för lillasyster ska somna - varför då. Och så fortsatte vi en lite stund, men innan lillasyster var klarvaken kom vi överens om att han skulle flytta tillbaka till "sin" soffa, iallafall tills pappa gått upp med lillasyster. Sagt och gjort, flyttar han över mot sin soffa. Men innan han lägger sig ner, tittar han på oss och frågar högt - sover hon? Svaret - inte nu längre!

Jag kände att det var nära till irretationen, men klarade mig :-) stolt!
Nu blir det välling till grabben och en öl till pappa, är ju Champions Malmö på tv ikväll :-)
Funderar på om jag ska vissla i hans öra när han håller på att somna, som lite hämnd ;-) haha. Eller så sparar jag det till hans tonår, och damsuger han rum söndagar vid 07:30.

Nu kör vi 3 poäng till Sveriges Europa lag MFF :-)

Då var återigen förkylningar och hosta här, och grabben hemma från dagis. Vi håller tummarna att ingen av oss blir drabbade av masculine de refrigerationem, manlig förkylning på Latin.
Fördelen för oss i Sverige är att om vi behåller våra barn hemma från dagis vid sjukdom, får vi vab-ersättning. 80 procent av vår lön. Vilket gör det svårt för mig att förstå, varför man då lämnar sitt barn på dagis. Vi andra ska ju inte behöva vaba för att någon annan skiter i det. Så sluta gnäll och ta hand om era kids när de behöver er som mest.

Trevlig dag