Igår var grabben små gnällig och trött, och eftersom han brukar vara väldigt glad och positiv. Somnade i soffan framför Barnkanalen under filten med sina snuttefiltar, och vid dessa tillfälle känns det verkligen att man är förälder och vilket ansvar man har.
Efter 1 timme när jag nattade lillasyster hördes en ledsen Vilton från vårt sovrum, och efter tempen tagits så hade grabbens feber ökat till 41 grader.
Efter jag bäddat ner lillasyster gick jag in till sambon och grabben, och kröp ner i sängen hos dem.

Fan man känner sig hjälplös när ens barn är sjuka och man inte kan få dem friska bara genom att ta över febern eller vad det är som drabbat dem. Känns i kroppen när man ser sina barn ledsna.

När vi ligger i sängen och försöker trösta grabben säger jag till han att han är duktig och snart kommer febern försvinna och får till svar:
- tycker bebisen också jag är duktig?
- ja det tycker hon.
Då tittar han på mig och säger:
- Ruffe och Chivas också och nickar.
Underbar påg :-)


Nu börjar han bli bättre iallafall och nu kämpar vi på med ny vecka med bus och lek :-) och lite valrörelse ;-)

Trevlig dag i solen :-)