Känns som om det var evigheter sen man gick med grabben i liggvagn, men det är bara 4-5 månader sen. Känns som man aldrig varit utan grabben, underlig men härlig känsla som är svår att förklara. Det händer något med en när man väl fattar att man är pappa (eller mamma, men det kan jag inte relatera till), en enorm klädje och en liten känsla av panik. Kommer JAG klara vara pappa till en annan människa, lära honom regler och vad som är rätt och fel, hur ska jag uppfostra honom för att han ska få bra självförtroende och bli självständig. Kommer jag bli en pinsam pappa eller en cool pappa. Jag tror det mesta kommer av sig själv och endel tar man ju med sig från hur man själv blev uppfostrad. Nu har jag ju börjat min pappaledighet och det är underbart. Man undrar ju hur mycket av det som händer under våra nio månader som kommer avspegla sig på hur han kommer bli som tonåring och vuxen, eller kommer han inte att komma ihåg det över huvudtaget. Så länge han är glad och nöjd nu är nog det viktigaste.

Nu närmar sig våren och vi har idag införskaffat vår nya grill, och den tänkte vi inviga på lördag. Passar fint med grillat, lite birra och hockey på lördag.

Nä nu ska vi fortsätta jaga hundarna innan det är dags för pyjamas och kvällsmat.

Ha en bra onsdag

PS. Undrar vad hundar drömmer om när de skäller och gnäller i sömne??? DS.